Skip to content
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
För lite mer än tre år sedan byttes ledarskapet för Motståndsmedias videoavdelning ut och för två år sedan byttes även fotochefen ut. Detta kompletterades för cirka ett år sedan av tillsättandet av propagandachefen Andreas Holmvall. På denna tid har Motståndsmedia tagit enorma kliv framåt under det nya ledarskapet och har rekryterat flera nya medlemmar, i bokstavligt talat varje näste.
Detta har gett oss som organisation en avsevärt högre och jämnare kvalitet i all mediaproduktion som vi publicerar. Allt från video i världsklass till modern och snygg grafik som kan slå valfri medströms PR-byrå på fingrarna. Sist, men inte minst, har vi tagit mängder och åter mängder av riktigt bra foton på aktivister, aktioner, landskap och antagonister. Det är ett angenämt problem att ofta ha för många bra bilder att välja mellan när vi publicerar både kamprapporter och artiklar nuförtiden.
Med detta sagt har Motståndsmedia ett urval av bilder som vi vill lyfta från året som gått. Exempe
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
Listen to ”Simon Lindbergs Nyårstal 2020” on Spreaker.
Några av aktionerna som berörs i talet:
Talet i skriftform:
God afton alla som lyssnar! Vi är nu på den sista dagen av det första året på tjugotalet. Det är alltså nu den 31 december år 2020, och det har blivit dags för mig att på sedvanligt maner avsluta året med några ord till er. I viss mån kommer ni känna igen detta nyårstal från tidigare år, då också 2020 varit ett år fullt av radikal nationell kamp, men på många andra vis har också mycket med 2020 varit annorlunda.
Att år 2020 har varit ett annorlunda år tror jag faktiskt att hela det nordiska folket kan intyga, och det alldeles oavsett vilka politiska åsikter man har. Utbrottet av Covid 19, etablissemangets enorma hajp kring viruset och systemets många utlysta restriktioner har givetvis inte heller lämnat Nordiska motståndsrörelsen oberörd. Tvärtom, har också vi genom allt detta ställts inför ett mycket utmanande kampår.
Det tydligaste
Nationalsocialism är folkgemenskap! Vi har skanderat och upprepat dessa ord många gånger. Begreppet folkgemenskap är en av grundpelarna i vår överlägsna världsåskådning, tillsammans med rasläran, judefrågan och övertygelsen om den biologiska nödvändigheten att respektera naturens lagar. Men medan de övriga tre är inriktade på vår kamp för överlevnad, så är folkgemenskapen något som präglar vårt sätt att leva och agera.
Jag vill i denna text visa att det är folkgemenskapen som gör det
till ett fantastiskt livsval att vara nationalsocialist. Men också att
det är den praktiserade folkgemenskapen som kan bli den magnet som drar
nya anhängare till vår rörelse.
Nationalsocialismen är inte bara en ideologi, den är en
världsåskådning. Skillnaden dem emellan är att en ideologi bara omfattar
vissa områden av tillvaron, som politik, ekonomi, juridik och liknande.
Man kan alltså bekänna sig till en viss ideologi, exempelvis liberalism
eller socialism, utan att det för den skull p
Räntehöjningar. Vinstmarginaler.
Hyperinflation. Skuldsättning. Riskkapitalister. Nasdaq. Vad skapar
dessa begrepp för känslor hos dig? Hos mig har de alltid skapat
frustration. Frustration över att leva under ett system som idag
omfattar större delen av världen, där ekonomin är den enda faktor och
värdegrund som styr samhället. Där oavbruten tillväxt ses som det enda
naturliga, där naturresurser förslösas, ekosystem förgiftas och
människors hälsa föröds av kortsiktig egoistisk vinning; där anonyma
storheter som Rothschild, Soros,
Bilderberg, G8, G20, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken
är de som egentligen styr människors liv; där spekulationer och närmast
vidskepliga förväntningar kan orsaka börsras och konkurser.
I mitt yrkesliv som chef i ett antal industriföretag har jag alltid
så småningom kommit på kollisionskurs med företagsledningen när dessa
har försökt få mig att genomföra beslut som jag själv uppfattar som
djupt omoraliska. Beslut som att ka
